Hej kära familj, släkt och vänner!<3

 

Tror dom flesta av er redan vet men tänkte jag måste berätta i alla fall. Måste dela med mig av mina känslor och tankar och tuffa beslut. Beslut som består av saker man vill men som samtidigt krossar ens hjärta i små bitar... Beslut som handlar om att lämna dom man älskar.

 

För det är det jag kommer göra. Igen.

Pratade om det här med Simone för inte så länge sen och hon sa nåt i stil med "fattar inte hur du klarar av det där igen, varför utsätter du dig själv för det igen?". Hon har alldeles rätt den där tösen, VARFÖR utsätter jag mig för det här igen? Jag förstår inte riktigt hur mitt stackars lilla hjärta ska orka med allt det där igen...

 

Ni som inte redan vet undrar säkert vad tusan jag pratar om nu. Jag pratar om att jag har bestämt mig för att sluta hos min hostfamily efter jul. Vilket innebär att jag måste säga hejdå till dom, barnen som på ett vis känns som mina egna nu.. Älskar dom så himla mycket! Sen när jag lämnat dom så kommer min fina vän Sara hit till Nya Zeeland för att tillbringa ca två veckor här med mig. Vi kommer resa runt lite, träffa alla mina vänner, gå på R&V och lite sådär. Sen ska jag säga hejdå till henne och sen har jag runt en vecka att bara umgås med mina vänner innan det är dags att säga hejdå till dom också. Jag har nämligen bestämt mig för att jag inte kan lämna det här landet innan jag sett allt, så kommer tillbringa mina sista månader nere på sydön.

Vilket innebär att jag måste säga hejdå till alla mina underbara, fantastiska vänner som jag älskar här. Vänner som jag har blivit så tajt med så det känns som jag känt dom sen innan jag föddes typ. Vänner som betyder allt för mig.

 

Kan inte ens föreställa mig hur tufft det kommer vara. Vet ju hur jobbigt det var när jag sa hejdå till mina svenska vänner... Sen att åka till sydön, helt ensam är också lite skrämmande. Eller nej, inte skrämmande, det är väl bara det att jag förstår att det innebär att jag måste börja om från scratch igen.. Måste hitta ett jobb, ett ställe att bo på, en bil och framförallt, jag måste försöka träffa nya vänner så jag inte behöver vara själv hela tiden. Men det är så svårt, för på ett vis vill jag inte träffa nya vänner, för jag vill ha de jag redan har. Sen skulle ju det betyda att jag en dag måste säga hejdå till dom med. Jag tycker inte om hejdå. Jag hatar hejdå.

 

När Sara och Amanda var här och hälsade på mig och det var dags för dem att åka, så kunde jag inte få för mig att säga riktigt hejdå.. Envisades med "vi ses snart Sara, snart!".

 

Det är så svårt med såna här beslut! Vet ju att jag så gärna vill till sydön och vet ju att man inte hinner att se nånting om man är där bara typ en månad. Man behöver tid. Mycket tid. Men som alltid så är väl aldrig tiden man har, nog. För nu har jag bara cirka två månader kvar här. Två månader att hinna se och göra det jag inte gjort än, hinna umgås så mycket jag kan med mina vänner och min hostfamily. Två månader att hitta ett jobb och ett hem på sydön. Två månader att mentalt förbereda mig för ännu ett kapitel i mitt liv.

 

Det är konstigt det där med tiden. om cirka två veckor så har jag varit här ett halvår. Konstigt. På ett vis känns det som jag varit här betydligt längre och på ett vis känns det som att wow, har jag redan varit här ett halvår?!

 

Konstigt, konstigt, konstigt. Men det är väl bara att njuta av det, leva i nuet antar jag. Det är det jag försöker i alla fall.

 

Living in the moment baby

 

xxx

Nu blir det visst en väldans massa bilder här, stackars er, men framförallt, stackars min lilla dator! Kämpa på kompis, kämpa på! (kan ju saga att det tog x antal timmar för stackars lilla dator att ladda upp bilderna)... Orkar inte heller skriva under varje bild vad som hander eller vart det är, det får ni klura ut själva:)

cheers