Vill börja med att be om ursäkt för att jag varit så fruktansvärt dålig på att uppdatera på sistone.. Bara varit så fullt upp och fullt med tankar och funderingar i huvudet, så har helt glömt bort att uppdatera bloggen för er... Kommer förklara i ett senare inlägg om vad för funderingar som varit och vad för beslut som tagits.. Men nu.. Dags för ett inlägg om Samoa!

Äntligen tänker nog en del, eller ja, iallafall min mamma (och mormor gissar jag på).

Var ju ett par veckor nu sedan jag var där, känns som alldeles för länge. Vill tillbaka nu. Ville tillbaka så fort jag hoppade av planet i Auckland igen. Kalla, gråa Auckland. Vi börjar visserligen få det lite varmare nu, men om man jämför med Samoa så är det nästan som fortfarande vinter här..

Vi landade på söndagkvällen I Samoa, så var mörkt när vi kom, men trots det så blev vi redan förälskade. Vi blev välkomnade på flygplatsen med några söta små gubbar som spelade och sjöng för oss, poliserna bar flipflop och kjol och alla gav en ett varmt leende! Var dessutom varmt. Riktigt varmt. Trots att det var så pass sent. Att sedan börja med att beställa rumsservice till vårt magiska rum med oceanview, gjorde ju allt ännu bättre!
UNDERBART tänkte vi. Underbart tänkte vi även dagen efter när solen strålade för fullt och värmde våra bleka, sommartörstande kroppar. Underbart tänkte vi när vi fick se allt i dagsljus. Så otroligt vackert, lyxigt, exotiskt och bara fantastiskt var det. Trodde nästan att vi dött och kommit till himlen... Underbart tänkte vi, att vi av alla människor fått chansen att få komma till ett rent paradis.
UNDERBART var det sista vi tänkte senare på kvällen när våra bleka sommartörstande kroppar förvandlades till grisfärg, för att sedan omvandlas till en härligt lysande kräftröd färg. Och smärta. Sådan oerhörd smärta. Trodde aldrig någonsin att det ens var möjligt att bränna sig så illa som vi faktiskt gjorde. Trodde inte det var möjligt att faktiskt vakna flera gånger på natten och nästan gråta för att ens HUD gör så ont.
Tyvärr kan jag inte skylla på nåt annat eller någon annan än mig. Jag var dum, korkad, blond, som bara tog på mig solkräm en gång på hela dagen och trodde det skulle räcka. Blev liksom paralyserad av den där underbara känslan att ligga på en helt fantastiskt strand precis bredvid vår resort (så praktiskt taget vår helt egna strand), se det där underbara havet, se alla underbara palmträd och kokosnötträd (eller vad det nu heter), känna solen, ÄNTLIGEN, efter ett års avsaknad av sommar.

Så ja, bortsett från kräftsmärtan som smög sig på under kvällen så var första dagen helt fantastisk!

 

Dag två, hade vi fortfarande en fin kräftfärg och kräftsmärta, upptäckte även att vi gick som små pingviner. Gissar på att alla som såg oss gå fick sig ett gott skratt. Roligt för dem, inte så roligt för oss. Men, vi lät oss icke besegras! Bestämde oss istället för att ta en tripp till Apia med hotellets fria shuttlebus. Trodde det skulle vara bra för vår stackars hud att inte ligga vid stranden eller poolen (självklart i skugga, vi är inte så dumma), men tji fick vi. Det var tydligen ÄNNU varmare i Apia stad, så vi gick där och svettades ihjäl. Köpte oss såna där handgjorda "fläktar" ganska snabbt. Och en hatt. Är antagligen mina bästa köp jag någonsin gjort.
Apia stad var inte riktigt som jag tänkt mig. Hade föreställt mig lite mer turistaktigt och definitivt en massa souvenirshoppar och liknande, men det märktes ganska snabbt att det inte var så mycket skillnad där som runt ikring vår resort (med andra ord inga souvenirshoppar, inga vykort att köpa osv)... Men vi hade det kul i alla fall, hittade någon marknad där det var någorlunda billigt (för att vara Samoa, allt där var rätt så dyrt tyvärr), där vi köpte lite "souvenirer" och jag köpte att par presenter till kidsen.. Denna marknad sålde tydligen lite allt möjligt upptäckte vi när vi senare fick förfrågan om vad vi själva kostade. Är nog första gången i mitt liv som någon vill KÖPA mig. Min inre feminist blev inte jätteglad, så vi smet ifrån deras stånd ganska snabbt och höll oss undan därifrån resten av dagen (vill ju inte gärna sälja min kompis för en kamel eller nåt, no way José).
I alla fall, efter en heldag på stan så var det dags att åka tillbaka till resorten igen, där vi tillbringade resten av eftermiddagen/kvällen med att hänga i skuggan vid poolen, eller i poolen (enda stället där våra kroppar inte gjorde ont haha).
Dag tre och fyra (tror jag) spenderade vi mest vid poolen eftersom vi fortfarande var kräftor och minsta lilla rörelse gjorde ont. Tror dock det var på en av dessa dagar som vi bestämde oss för att paddla lite kajak och paddelbåt också. Superkul!!! Första gången för mig med bägge sakerna och för att vara ärlig så var jag väl ingen höjdare på kajaken först. Gled inte ut så smidigt som jag hoppats haha... Men sen så! Fick även se massa söta små krabbor som kröp runt på stenarna i närheten. Var även oväder en utav kvällarna med åska och blixt så vi höll oss i närheten av resorten.

 

Dag fem sen (tror jag, blandar ihop allt), så hade vi bokat att följa med på en guidad tur till den andra ön Savaii (vi bodde på ön Upolulo eller nåt sånt). Savaii är den mindre befolkade ön och även den mindre utvecklade eller vad man ska säga..

På Samoa så har dom som olika hövdingar i varje by och alla i den byn är som en stor familj som tar hand om varandra. Under vår dag i Savaii så fick vi lära oss massa om deras kultur, religion, tankesett och så vidare. Ni som känner mig vet ju att jag tycker sånt är superintressant! Vi fick även besöka en FalaFala (också, minns kanske inte det korrekta namnet, men något sådant), som är deras "öppna hus" där alla i byn samlas när det är någon speciell tillställning eller event såsom bröllop, dop, födelsedag, begravning.
Efter det så åkte vi vidare till det stället som hade ett väldigt stort vulkanutbrott sisådär hundra år sedan. Vi fick alltså gå omkring på förhårdnad lava och se vad naturen har åstadkommit. Himla spännande! Det som jag tyckte var mest intressant är ju hur troende Samoafolket är, dom är väldigt, väldigt kristna, och det enda som står kvar på detta stora området där lavan har förstört allt, är en KYRKA. Jag menar, vad är oddsen för det? Allt annat är helt borta och kommer alltid vara det, men kyrkans väggar står helt intakta.
Inne i denna kyrkan så har även massa folk som varit där ristat in sitt namn och datum osv, så självklart så ville vi också lämna en liten bit av oss själva där.
Efter lavafältsbesöket så drog vi oss vidare mot det som jag och Elli såg fram emot mest, vi skulle få bada med sköldpaddor! Och då menar jag inte dom här små fjuttiga man kan se på ölands djurpark typ, utan nu menar jag dom här bamse sköldpaddorna som är fridlysta i många länder för att det inte finns så många kvar av dom. Vi fick även berättat för oss att Samoa är ett utav fåtal länder som man fortfarande kan få bada med sköldpaddorna, i andra länder som har dom så är det förbjudet. Så jag känner mig pretty awesome faktiskt. Ingen som jag känner har så vitt jag vet gjort detta. Kan även ha varit min enda chans i livet att få göra det, så för mig så var det rätt mäktigt.

Efter att ha gosat med sköldpaddorna ett bra tag så var vi tvungna att åka igen så vi hann med att äta lunch innan det var dags att åka tillbaka med färjan (hemska färja, gungeligungeligung).

Så himla lyckad tur det var till Savaii och guiderna var ju huuuuuur söta som helst. Gav oss blommor att sätta i håret och allt. Är så glad att vi tog denna resan så vi fick se hur det var på den andra ön med, för det var en enorm skillnad mellan öarna, det märktes ganska fort.

 

Dagen efter var riktigt jobbig, för vi insåg att det faktiskt var vår sista dag i paradiset. Hade separationsångest hela dagen. Eftersom det var sista dagen så ville vi bara hänga vid stranden och poolen. Var ju typ det enda vi kunde göra med eftersom vi var tvungna att checka ut senast 11, så hade ju alla väskor och allt och vår shuttlebus till flygplatsen gick vid åtta snåret.

På tal om flygplatsen haha, tror nog att alla där vet vilka vi är så många gånger vi hängde där under veckan. Resortens vatten gjorde oss lite sjuka så fjäskade in oss till att få åka med shuttlebussen att par gånger där för att köpa vatten och leta efter vykort. En gång bestämde vi oss även för att gå dit eftersom det verkade så nära! Tog ju max fem min med buss, så vi räknade väl med att det som mest skulle ta en tjugo minuter... Vi har bägge enats om att vi suger på att mäta distans till saker och räkna med hur lång tid det tar. Tror det tog oss runt en timme att komma dit haha! I galen hetta. Kände oss så himla fräscha när vi kom fram..
På vägen tillbaka dock så lyckades vi få gratis skjuts av några supersnälla från vår resort, thank god tänkte vi eftersom vi precis köpt sisådär fem liter vatten haha.

 

Ja näe, sen var det dags att åka hem igen då, riktigt jobbigt som sagt. Vi bägge blev ju helt hänförda av detta land, förälskade. Inte så konstigt med tanke på hur otroligt vackert det var och hur otroligt vänliga alla var. PARADIS.
När vi landade i Auckland sen så var det givetvis kallt och regnigt. Så mysigt att komma tillbaka till efter cirka trettio grader i skuggan eller nåt sånt..

 

Jag har antagligt glömt 75% av allt som hände och vad vi gjorde, vissa saker med mening för det är sådant som är minnen för bara mig och Elli, vissa för att ja... Guldfiskminne ni vet.

 

Vad jag försöker säga i alla fall är väl att får ni någonsin chansen att åka till en söderhavsö, så åk dit. Åk till Samoa. Åk till paradiset, himlen och värmen. För värme får man gott om där, både på kroppen och inuti i ens hjärta.

 

Jag kommer i alla fall att försöka komma tillbaka dit någon gång igen, vet inte när eller hur eller med vem, men jag vet att jag kommer vara där igen. Jag kommer gå tillbaka till den där kyrkan för att se om jag gjorde ett märke starkt nog att stanna förevigt där, precis som Samoa gjorde inuti mig.

 

Vet att jag låter riktigt cheesy nu men det bryr jag mig inte om.

 

Bilder kommer förhoppningsvis i ett inlägg senare idag. Har så himla mycket att blogga om så måste börja beta av allt det här så jag kommer i fas igen.

Förlåt för mitt boklånga blogginlägg nu, men orkar ni inte läsa det så ja, synd om er. Detta är till dom som vill veta och dom som bryr sig, men även för mig. Vill kunna gå tillbaka till det här och läsa och minnas.

 

Har även ett litet citat från ett kort jag fick av min kära storasyster förut, ett litet citat som jag försöker leva mitt liv efter och rekommenderar andra att följa också. 
"Do more of what makes you happy!"

Om ni frågar mig så kan det här faktiskt vara den bästa meningen jag någonsin hört. För när man är lycklig och mår bra, det är då livet tar oanade höjder och leder dig in i saker du bara vågat drömma om innan.

Är du lycklig, ja då kommer du inse att life is pretty amazing. För det är det.

 

Kärlek till er!