sista veckan i Nya Zeeland
Vet inte riktigt hur tiden har tagit mig dit jag är idag. Vet inte riktigt hur det kommer sig att jag redan varit I Nya Zeeland mer än nio månader och kan definitivt inte förstå att jag snart är hemma I Sverige igen.
Galetgaletgaletgalet. Skrämmer mig med tiden.. Har ju vetat ett tag nu att jag skulle åka hem nu I mars, men tiden har bara sprungit iväg och nu imorgon så är det bara en vecka till jag sätter mig på megaplanet igen för att flyga till andra sidan jorden.
Ber om ursäkt för att jag varit katastrofalt dålig på att skriva på bloggen ochh uppdatera er. Och för att jag är uberdålig på att svara på facebook ibland, och uberdålig att höra av mig på mejl och alla andra sociala medier. Jag vet inte riktigt varför det blivit så faktiskt. Tror det är för att min hjärna inte riktigt fungerar som den ska, allt är lite småblurrigt nu för tiden, och minnet är sämre än vänligt (blivit gammal u know).
Anledningen till att min hjärna inte riktigt funkat som den ska på sistone är nog på grund av allt som hänt. Det har varit lite för mycket att hantera på sistone, bade väldigt bra och roliga saker men tyvärr även en hel del väldigt dåliga, hemska och ledsna saker. Så ja, min hjräna har väl helt enkelt gått in I nån skyddsbubbla där den inte riktigt registrerar vad som hander och vad jag gör. Så det är väl därför jag sitter här I Dunedin och inte riktigt vet varför eller hur jag kom hit.
Innan jag kom hit så var jag I Queenstown några veckor, där jag bland annat gjorde lite woofingjobb (working for accommodation), träffat så manga underbara människor och haft så himla kul!!!
Men nu är det slut på resandet på södra ön, för imorgon så tar jag flyget upp till Auckland för att tillbringa min sista vecka I detta underbara land med min extrafamilj (mina underbara vänner) I Hamilton/Cambridge. Ska bli så kul att se dom igen, samtidigt som det är skitjobbigt eftersom det r sista gången jag får se dom på ett bra tag.. Vill inte ens tänka på hur det kommer va att säga hejdå till alla och till allt här I NZ.
Vågar inte riktigt tänka på vad som hander när jag är tillbaka I Sverige igen. Kan ju inte ens prata ordentlig svenska längre. Har till och med börjat säga att jag är från Danmark så jag ska slippa prata svenska med turisterna jag träffar... Dåligt jag vet, men vill inte prata svenska nu... Får väl öva på planet (har ju x antal timmar på mig)..
Men iallafall, ville väl mest säga att jag fortfarande lever. Om än I en liten bubbla. Men jag lever. Och jag förösker leva I stunden och njuta av min sista tid här, men det är fruktansvärt svårt...
Bilder orkar jag inte lägga ut nu tyvärr, tar sån himla tid på den här datorn! Men för er som är vänner med mig på facebook, så har jag endel nya bilder uppe där nu om ni vill kika!
Vet inte riktigt om de blir nån uppdatering innan jag är tillbaka, annars så hörs och ses vi på andra sidan jorden snart.. crazy as...
Take care, lots of love xxxx
Galetgaletgaletgalet. Skrämmer mig med tiden.. Har ju vetat ett tag nu att jag skulle åka hem nu I mars, men tiden har bara sprungit iväg och nu imorgon så är det bara en vecka till jag sätter mig på megaplanet igen för att flyga till andra sidan jorden.
Ber om ursäkt för att jag varit katastrofalt dålig på att skriva på bloggen ochh uppdatera er. Och för att jag är uberdålig på att svara på facebook ibland, och uberdålig att höra av mig på mejl och alla andra sociala medier. Jag vet inte riktigt varför det blivit så faktiskt. Tror det är för att min hjärna inte riktigt fungerar som den ska, allt är lite småblurrigt nu för tiden, och minnet är sämre än vänligt (blivit gammal u know).
Anledningen till att min hjärna inte riktigt funkat som den ska på sistone är nog på grund av allt som hänt. Det har varit lite för mycket att hantera på sistone, bade väldigt bra och roliga saker men tyvärr även en hel del väldigt dåliga, hemska och ledsna saker. Så ja, min hjräna har väl helt enkelt gått in I nån skyddsbubbla där den inte riktigt registrerar vad som hander och vad jag gör. Så det är väl därför jag sitter här I Dunedin och inte riktigt vet varför eller hur jag kom hit.
Innan jag kom hit så var jag I Queenstown några veckor, där jag bland annat gjorde lite woofingjobb (working for accommodation), träffat så manga underbara människor och haft så himla kul!!!
Men nu är det slut på resandet på södra ön, för imorgon så tar jag flyget upp till Auckland för att tillbringa min sista vecka I detta underbara land med min extrafamilj (mina underbara vänner) I Hamilton/Cambridge. Ska bli så kul att se dom igen, samtidigt som det är skitjobbigt eftersom det r sista gången jag får se dom på ett bra tag.. Vill inte ens tänka på hur det kommer va att säga hejdå till alla och till allt här I NZ.
Vågar inte riktigt tänka på vad som hander när jag är tillbaka I Sverige igen. Kan ju inte ens prata ordentlig svenska längre. Har till och med börjat säga att jag är från Danmark så jag ska slippa prata svenska med turisterna jag träffar... Dåligt jag vet, men vill inte prata svenska nu... Får väl öva på planet (har ju x antal timmar på mig)..
Men iallafall, ville väl mest säga att jag fortfarande lever. Om än I en liten bubbla. Men jag lever. Och jag förösker leva I stunden och njuta av min sista tid här, men det är fruktansvärt svårt...
Bilder orkar jag inte lägga ut nu tyvärr, tar sån himla tid på den här datorn! Men för er som är vänner med mig på facebook, så har jag endel nya bilder uppe där nu om ni vill kika!
Vet inte riktigt om de blir nån uppdatering innan jag är tillbaka, annars så hörs och ses vi på andra sidan jorden snart.. crazy as...
Take care, lots of love xxxx
