Vet inte riktigt hur tiden har tagit mig dit jag är idag. Vet inte riktigt hur det kommer sig att jag redan varit I Nya Zeeland mer än nio månader och kan definitivt inte förstå att jag snart är hemma I Sverige igen.

Galetgaletgaletgalet. Skrämmer mig med tiden.. Har ju vetat ett tag nu att jag skulle åka hem nu I mars, men tiden har bara sprungit iväg och nu imorgon så är det bara en vecka till jag sätter mig på megaplanet igen för att flyga till andra sidan jorden.

Ber om ursäkt för att jag varit katastrofalt dålig på att skriva på bloggen ochh uppdatera er. Och för att jag är uberdålig på att svara på facebook ibland, och uberdålig att höra av mig på mejl och alla andra sociala medier. Jag vet inte riktigt varför det blivit så faktiskt. Tror det är för att min hjärna inte riktigt fungerar som den ska, allt är lite småblurrigt nu för tiden, och minnet är sämre än vänligt (blivit gammal u know).

Anledningen till att min hjärna inte riktigt funkat som den ska på sistone är nog på grund av allt som hänt. Det har varit lite för mycket att hantera på sistone, bade väldigt bra och roliga saker men tyvärr även en hel del väldigt dåliga, hemska och ledsna saker. Så ja, min hjräna har väl helt enkelt gått in I nån skyddsbubbla där den inte riktigt registrerar vad som hander och vad jag gör. Så det är väl därför jag sitter här I Dunedin och inte riktigt vet varför eller hur jag kom hit.

Innan jag kom hit så var jag I Queenstown några veckor, där jag bland annat gjorde lite woofingjobb (working for accommodation), träffat så manga underbara människor och haft så himla kul!!!

Men nu är det slut på resandet på södra ön, för imorgon så tar jag flyget upp till Auckland för att tillbringa min sista vecka I detta underbara land med min extrafamilj (mina underbara vänner) I Hamilton/Cambridge. Ska bli så kul att se dom igen, samtidigt som det är skitjobbigt eftersom det r sista gången jag får se dom på ett bra tag.. Vill inte ens tänka på hur det kommer va att säga hejdå till alla och till allt här I NZ.

Vågar inte riktigt tänka på vad som hander när jag är tillbaka I Sverige igen. Kan ju inte ens prata ordentlig svenska längre. Har till och med börjat säga att jag är från Danmark så jag ska slippa prata svenska med turisterna jag träffar... Dåligt jag vet, men vill inte prata svenska nu... Får väl öva på planet (har ju x antal timmar på mig)..

Men iallafall, ville väl mest säga att jag fortfarande lever. Om än I en liten bubbla. Men jag lever. Och jag förösker leva I stunden och njuta av min sista tid här, men det är fruktansvärt svårt...

Bilder orkar jag inte lägga ut nu tyvärr, tar sån himla tid på den här datorn! Men för er som är vänner med mig på facebook, så har jag endel nya bilder uppe där nu om ni vill kika!

Vet inte riktigt om de blir nån uppdatering innan jag är tillbaka, annars så hörs och ses vi på andra sidan jorden snart.. crazy as...

Take care, lots of love xxxx

Mina fina, fina vänner och familj där hemma, gud vad jag saknar er!
Förlåt att jag varit så himla dålig på att skriva till er alla, bade här och på mejl och Skype och allt det dära. Nej jag är inte död, jag är fortfarande här upp och ner från er. Det har bara varit väldigt fullt upp, väldigt för ont om tid. Tiden bara springer iväg och vet inte riktigt hur jag hamnade där jag är nu.

Hänt så mycket sen sist att jag inte ens vet hur jag ska skriva, så tänkte för att ni inte ska få en hel bok att läsa (har dessutom inte tid att skriva så mkt eftersom jag bara fick 50 mb gratis på detta cafet), så kör jag en liten snabbrepris på några saker jag kan komma ihåg att jag gjort sen sist.

 

*Jag har tatuerat mig

*Jag har firat jul I sommaren för första gången (självklart skulle det regna dock)
*Jag har flyttat ut ur huset hos min underbara hostfamily
*Jag har köpt en bil som jag döpt till Patricia (även kallad Patty), som numera är mitt hem.
*Jag har fått sverigebesök utav en Sara som nu tyvärr lämnat mig helt själv och åkt tillbaka till Sverige igen
*Jag har varit på min allra första festival (och som även råkar vara en av världens största nyårsfestivaler), och det kan ha varit det roligaste jag nånsin gjort
*Jag har har haft hejdåfest med alla mina fina vänner
*Jag har gråtit ögonen ut mig för att jag inte vet om jag nånsin kommer få se dom igen
*Jag är numera helt själv, bor I bilen och bara reser dit vägen tar mig ungefär. Allt jag vet är att jag måste vara I Wellington senast nästa fredag för då går min färja. känner mig lite som nån gypsy haha..
*Jag har lyckats bli lite pepparkaka (vilket jag aldirg lyckas med annars)
*Jag har känt mig helt vilsen, fast ändå inte.

 

Ja det här var ju inte så mycket nu när jag laser det, emn som sgat är ju bara ett litet urval om vad som hänt sen sist (så vi kan väl saga att det här kanske är 10% av vad som hänt).

Tänkte bara tillägga att jag fick en helt underbart fin bok av min älskade familj I julklapp, denna fotobok hänger med mig vart jag än åker. Det är nog min viktigaste ägodel just nu, för då känns det som att jag ändå har er nära fast ni är så långt bort. Visserligen har jag er alltid med mig vart jag än går ändå, för ni finns bade inuti mig och utanpå mig, ni är mina stjärnor, och behöver bara titta ner på min tatuering för att komma ihåg det. Ni är det viktigaste för mig och längtar till jag får se er igen.

All kärlek till er!

Ta hand om er!

 

<3

Hej kära familj, släkt och vänner!<3

 

Tror dom flesta av er redan vet men tänkte jag måste berätta i alla fall. Måste dela med mig av mina känslor och tankar och tuffa beslut. Beslut som består av saker man vill men som samtidigt krossar ens hjärta i små bitar... Beslut som handlar om att lämna dom man älskar.

 

För det är det jag kommer göra. Igen.

Pratade om det här med Simone för inte så länge sen och hon sa nåt i stil med "fattar inte hur du klarar av det där igen, varför utsätter du dig själv för det igen?". Hon har alldeles rätt den där tösen, VARFÖR utsätter jag mig för det här igen? Jag förstår inte riktigt hur mitt stackars lilla hjärta ska orka med allt det där igen...

 

Ni som inte redan vet undrar säkert vad tusan jag pratar om nu. Jag pratar om att jag har bestämt mig för att sluta hos min hostfamily efter jul. Vilket innebär att jag måste säga hejdå till dom, barnen som på ett vis känns som mina egna nu.. Älskar dom så himla mycket! Sen när jag lämnat dom så kommer min fina vän Sara hit till Nya Zeeland för att tillbringa ca två veckor här med mig. Vi kommer resa runt lite, träffa alla mina vänner, gå på R&V och lite sådär. Sen ska jag säga hejdå till henne och sen har jag runt en vecka att bara umgås med mina vänner innan det är dags att säga hejdå till dom också. Jag har nämligen bestämt mig för att jag inte kan lämna det här landet innan jag sett allt, så kommer tillbringa mina sista månader nere på sydön.

Vilket innebär att jag måste säga hejdå till alla mina underbara, fantastiska vänner som jag älskar här. Vänner som jag har blivit så tajt med så det känns som jag känt dom sen innan jag föddes typ. Vänner som betyder allt för mig.

 

Kan inte ens föreställa mig hur tufft det kommer vara. Vet ju hur jobbigt det var när jag sa hejdå till mina svenska vänner... Sen att åka till sydön, helt ensam är också lite skrämmande. Eller nej, inte skrämmande, det är väl bara det att jag förstår att det innebär att jag måste börja om från scratch igen.. Måste hitta ett jobb, ett ställe att bo på, en bil och framförallt, jag måste försöka träffa nya vänner så jag inte behöver vara själv hela tiden. Men det är så svårt, för på ett vis vill jag inte träffa nya vänner, för jag vill ha de jag redan har. Sen skulle ju det betyda att jag en dag måste säga hejdå till dom med. Jag tycker inte om hejdå. Jag hatar hejdå.

 

När Sara och Amanda var här och hälsade på mig och det var dags för dem att åka, så kunde jag inte få för mig att säga riktigt hejdå.. Envisades med "vi ses snart Sara, snart!".

 

Det är så svårt med såna här beslut! Vet ju att jag så gärna vill till sydön och vet ju att man inte hinner att se nånting om man är där bara typ en månad. Man behöver tid. Mycket tid. Men som alltid så är väl aldrig tiden man har, nog. För nu har jag bara cirka två månader kvar här. Två månader att hinna se och göra det jag inte gjort än, hinna umgås så mycket jag kan med mina vänner och min hostfamily. Två månader att hitta ett jobb och ett hem på sydön. Två månader att mentalt förbereda mig för ännu ett kapitel i mitt liv.

 

Det är konstigt det där med tiden. om cirka två veckor så har jag varit här ett halvår. Konstigt. På ett vis känns det som jag varit här betydligt längre och på ett vis känns det som att wow, har jag redan varit här ett halvår?!

 

Konstigt, konstigt, konstigt. Men det är väl bara att njuta av det, leva i nuet antar jag. Det är det jag försöker i alla fall.

 

Living in the moment baby

 

xxx

 

Skulle vilja sammanfatta helgen som galen, knäpp och lite otursfylld, men alltid med ett skratt medföljande till allting.
Har haft det riktigt roligt, även att jag inte riktigt gjort något speciellt.

Fredags blev det utgång med Martta och gänget i Hamilton och jisses vilken kväll... Riktigt kul och galet och annorlunda! Men mest kul.
Dagen efter så hämtade Johanna upp mig I Tron (eftersom bussarna tydligen bestämde sig för att inte låta mig åka tillbaka till Cambridge) och sedan åkte vi hem till mig så jag kunde byta om och packa lite, sedan drog vi oss mot Taupo.
Gjorde väl inget speciellt i Taupo men ändå så hände det en massa! Tror bland annat att jag halvt om halvt brytit min tå, våran bil stendog på parkeringen utanför bion (tack och lov för dessa underbara kiwisar) och vi blev utelåsta från vårt hostel klockan elva på kvällen.. Eller ja, kan väl kanske inte kalla det utelåsta eftersom det tydligen bara var vi som var lite korkade, men vi fick oss ett gott skratt när vi väl lyckades komma in sisådär tjugo minuter senare. 

Gissar på att ingenting låter speciellt spännande, eller knäppt, eller kul för er, men det kan jag lova att allt var. Borde ha träningsvärk i magen så mycket jag skrattat denna helgen.

Tänkte summera detta med ett par bilder för er som vanligt:)

Förresten kära familj, vänner och främlingar(?), kommentera för tusan! Vill ju veta vad ni tycker och känner om mina kanske helt onödiga inlägg! Så länge ni inte vill få mig att må dåligt haha, det tycker jag inte om... ;)

  Utsikt från trädgården:)Taupo Vårt temporära kylskåpTog en fika på Starbucks och upptäckte att de faktiskt har bryggkaffe, ni kan ju ana hur lycklig jag blev! Första koppen av riktigt kaffe på över tre månader. Lovely!

 

Som ni förstår av rubriken så har det äntligen, ÄNTLIGEN börjat bli vår här! Som jag har längtat efter att ha haft vinter sedan typ november förra året... Inte för att det har varit minusgrader här varje dag, men det har inte precis vart shortsväder. Until now då. Har kunnat vara ute i klänning/short och linne cirka tre dagar nu. Har till och med lyckats få lite bränna!
Man måste dock vara väldigt försiktig här borta eftersom det är så annorlunda med solen och så här, även att det känns lika varmt. Enligt Elli så är ozonhålet precis ovanför Nya Zeeland och att det är därför så många härikring har hudcancer. Vet inte riktigt om jag tror på det där, men för att vara på den säkra sidan så slabbar jag in mig med solkräm varje gång jag är ute och solar. Gör nog mamma glad skulle jag tro;)

 

Sedan sist så har jag inte hunnit med så mycket spännande, vart en lugn helg faktiskt. Jag var ute I Cambridge igen i fredags och sedan på lördagen så var jag på bio med Johanna, vi såg "The Mortal Instruments- city of bones". Är ju lite geek av mig ibland så tyckte faktiskt den var riktigt bra!:) När jag kom hem från bion så var grillfesten här hemma redan igång, ca 15-20 vuxna och ungefär lika många barn. Ljudnivån kan ni ju tänka er, men var trevligt ändå. Det var dessa två dagar som vädret varit helt underbart på (som en riktigt varm sommardag i Sverige), så självklart trodde jag och Elli att det skulle vara likadant på söndagen. Vi bestämde oss därför att åka till en av nordöns finaste stränder, den vid Mount Manganui. Tar cirka en timme dit och när vi väl var där så regnade det. Just our luck. Var ganska molnigt och lite småkyligt men fick oss lite sol ibland i alla fall, så åkte inte dit helt i onödan!

Resten av veckan nu har jag jobbat, lite olika tider ibland än vanligt, så hade lite ledigt i tisdags med. Då passade jag och Elli på att åka till Blue Springs. Väldigt vackert och underbart väder igen!

Ja som sagt, inte så spännande saker att uppdatera er med, men kan ju inte leka superhjälte varje vecka.. ;)

Nu är det helg igen, härligt! Så idag har jag bjudit över lite vänner hit (har huset nästan för mig själv), och på lördag ska jag på rugby match. Jag vet, jag vet, ni tror jag skämtar. Jag har ju alltid varit så intresserad av sport... MEN ser faktiskt fram emot denna matchen, rugby är väldigt stort här och det är nationallaget All Blacks som ska spela, så kommer nog bli grymt kul. Gissar på att stämningen är ganska härlig också.

Skulle ha infogat bilder till er med, men min blogg hatar tydligen mig, försökt cirka hundra gånger sedan igår, men går icke. Får vänta till någon teknikkunnig människa kan hjälpa mig. Så ni får helt enkelt visualisera er vacker natur och solsken. Typ.

Hoppas ni alla får en riktigt trevlig helg!:)

Puss&kram skumbanan

Cheers

Hemma från en underbart rolig helg i Auckland!

Kändes så roligt att vara tillbaka i Auckland igen, var ju den allra första "långresan" jag och Elli gjorde tillsammans här i Nya Zeeland. På ett vis var det precis likadant som förra gången, lika mycket spännande och roliga saker att göra, lika mycket hålligång på gatorna, lika levande som förra gången. Men på ett vis kändes det ändå helt annorlunda, tror det beror på att vi har varit här längre nu, det känns inte lika läskigt att köra i stadstrafik med fyra filer åt samma håll, det känns inte lika svårt att hitta saker att göra, det är inte lika svårt att bara vara. Det känns skönt, att vi inte längre är "nya" här, att det känns om att vi varit i Ny Zeeland mycket längre än vad vi faktiskt har.
Kom fram till att jag nu varit här i tre månader, en fjärdedel av mitt år. Helt sjukt vad fort tiden går!

Men i alla fall, Auckland. Det började med att jag hämtade upp tjejerna (min bil var störst så vi valde att ta den) och sedan begav vi oss iväg! Var lite nervös eftersom att på förra resan till Auckland så blev vi ju påkörda vid ett stoppljus, som tur var blev det inte likadant denna gången;)

Tog lite längre tid än väntat att komma dit, men tillslut så var vi där och vi lämnade av Sophie och Martina som skulle vidare till en ö utanför Auckland. Efter att vi lämnat av dom så letade vi i all evighet efter en parkeringsplats, för att sedan gå till vårt hostel.
Eftersom vi kommit fram så pass sent och jag hade fått huvudvärk så bestämde jag och Johanna oss för att bara stanna på vårt hostel, medans Elli mötte upp en annan tjej för att gå ut.
Sedan blev det lördag och jisses vilken rolig dag det blev. Vi började med att gå runt och shoppa (upp alla våra pengar tydligen), köpte oss en supergod frozen yoghurt med massa gottigottgott på och sedan gick jag och Elli (Johanna fortsatte shoppa) till Skytower. Vi hade nämligen bokat in oss för att göra en SkyWalk!
Efter att ha checkat in oss och betalat och allt så fick vi dra på oss våra orangea, fina dräkter som fick oss att se ut som att vi antingen skulle i fängelset eller plocka upp sopor. Har fortfarande inte bestämt mig för vad..
Efter att ha knölat in oss i dräkterna och fått på oss alla säkerhetsanordningar (så att vi inte skulle dö där uppe), så fick vi följa med oss guide upp till plattformen där vi skulle gör vår SkyWalk.
Så där befann vi oss, 192 meter ovanför marken och fastspända med såna där gummirep. Vi fick gå runt på plattformen och göra lite olika uppdrag såsom att luta oss över kanten och bara ha hälarna mot plattformen, med utsträckta armar. Väldigt häftig upplevelse!

Efter vår SkyWalk så mötte vi upp Johanna och gick och köpte pizza som vi sedan år uppe på "taket" på vårt hostel. Tidigare under dagen hade vi passerat en attraktion som hette SkyScreamer. Första tanke var att aldrig i livet att jag gör detta (ni som känner mig vet ju att jag inte så förtjust i saker där man snurrar för mycket, hänger upp och ner och sånt), men vid närmare eftertanke så blev jag bara mer och mer sugen på det. Det hela slutade med att det var jag som övertalade Elli till att göra det med mig. Sagt och gjort så gick vi dit kanske någon timme efter vi ätit. Vi både försökte hålla minen när vi blev fastspända i "korgen", men kan ju säga att vi bägge var rätt nervösa, det såg ju rätt läskigt ut.. Inte bättre blev det ju av att när vi frågar tjejen som spänner fast oss om vad hon tycker om detta, och hon svarar att det är jätteläskigt och att hon är jätterädd när hon åker den... Men äh, har vi redan hängt o dinglat över kanten nästan 200 meter upp i luften så borde vi ju klara detta tänkte jag.
Sviiiish sa det bara och på kanske en-två sekunder så hade vi flygit upp i luften kanske 150 meter upp, och vi snurrar runt, flyger neråt igen men denna gång upp och ner, flyger upp igen, snurrar runt mer, flyger ner och upp i olika vinklar, och det gick fort. Skrek mig hes på det här, men fytusan vad roligt det var!
Efter det här kände jag mig så himla stolt över att jag faktiskt gjorde det, jag som inte ens vågar åka kanonen på Liseberg.

Resten av kvällen spenderade vi med att ta massa roliga kort uppe på takvåningen, förfesta lite och bara ha kul. Jag och Elli gick även ut ett tag, men var inte alls lika kul som förra gången vi var i Auckland, så vi tappade ganska snabbt humöret för att gå ut. På väg hem till vårt hostel igen så upptäcker vi att det är stora blodpölar på marken och även en tand(!) där i. Undrar självklart vad som hänt och helt plötsligt ser vi massa killar som springer för livet, kort efter kommer ännu fler poliser som jagar dom. Tja, man märker ju ganska snabbt när man lämnat Cambridge i alla fall... Händer ju alltid nånting i storstäderna...

Men ja, vi kom hem helskinnade till vårt hostel och gick till sängs.

Dagen efter var det lite halvkasst väder med regn och moln, så vi shoppade lite till, gick bland annat till en butik som säljer svensk godis/mat, köpte kanske fem-sex saker och herregud vad dyrt det var! Allting kostar kanske 3 gånger mer än hemma... Men eftersom vi gått hela vägen dit så kunde jag ju inte låta bli att köpa ändå. Kommer dock inte handla där någon mer gång med tanke på hur dyrt det var, får väl be min kära familj att skicka över lite Marabou o.dy ibland;)  
Vi tog även en tripp till Kelly Tarltons Akvarium för att titta på pingviner, fiskar, hajar och liknande. Pingvinerna är ju hur söta som helst! fick mig en liten kompis där, säker på att han ville följa med mig hem...
Middag lite senare och sen var det dags för hemfärd igen!

Kort och gott, Auckland är kanon, man får lite av allt när man är där. Alltid nånting som pågår, om det så är gatumusikanter, akrobater eller slagsmål, alltid nånting som händer;)

Som vanligt tänkte jag att ni ska få se lite bilder från min helg, hope you like it!

Hoppas allt hemma i Sverige är bra (och att ni börjar få det kallt snart hihi)! Här är det väldigt konstigt väder, höst, vår, sommar och ibland vinter på en och samma dag!

Puss & kram!

Dags för en uppdatering igen kära vänner! Blir lite om förra helgen samt om helgen som precis varit!:)

Förra helgen så minns jag faktiskt inte allt jag gjorde, men det som gjorde störst impact var ju självklart att rädda världen. Det är inte något man glömmer i första taget precis;) Nu undrar ni säkert HUR vi har räddat världen. Detta är en alldeles för stor hemlighet för att er att veta, så låt oss bara säga att mänsligheten och jorden låg i våra händer (mina och Ellis) och vi räddade er. You're welcome!;) Tycker minsann att vi förtjänar en riktigt film-applåd. Ni vet en sådan där som dom alltid gör dramatiskt i filmer där en person börjar klappa sakta och sen joinar alla in, en efter en i en hejdundrande applåd!

 

Här kommer lite bilder från jordens undergång:

Jaha jaha, nu har även jag gått och blivit gammal. Känns som det iallafall;)
Har åkt på värsta förkylningen och idag hade jag även feber och migrän så mådde inte kalas, vilket ledde till att när Henkeboy hade sin middagslur så slumrade även jag till... Sover när ungarna sover, då känner man sig verkligen gammal...

Hur eller hur så hade jag iallafall en jättetrevlig födelsedag igår! Dagen började med att min fina hostfamily kom in och sjöng för mig och gav mig frukost på sängen och presenter! Sen var det jobbdag som vanligt och jag och henke var på playgroup, där hade söta Sophie bakat en liten äppelpaj till mig dagen till ära! Efter playgroup när vi var hemma och lillbusen sov så kom Elli over en sväng med tårtbit och present till mig! Så himla fin den där tjejen!<3
Efter jobbardagen var över så blev det lite snacks och god dricka (rosé), lite besök, middag och ännu mera dricka! Supertrevligt! Hann även med att skypa med både familj och vänner hemifrån!

Min kära familj hade även skickat paket innan till mig så fick lite presenter av dem, och sen hade underbara Maria och Simone skickat ett paket med massa fina presenter med! Ni är för underbara!
Efter att antal (kanske för mänga) vinglas så blev det dags att gå till sängs, skulle ju trots allt upp och jobba idag vid sju igen;)

Imorgon blir det att fira lite med mina tjejer, middag på en svensk restaurang och sedan utgång på det. Fyller man 21 så gör man, Kiwistyle såklart, vilket innebär många goda cocktails och förhoppningsvis en galet rolig kväll!

Slänger in ett par bilder från min bday med!

Tusen tack igen till alla som skrev till mig och ringde och bara visade att ni bryr er igår, det betyder så himla mycket för mig och man ser verkligen vilka som är ens riktiga vänner!! All kärlek till er!

 

Nu var det måndag igen, vilket självfallet innebär uppdatering från helgen!
Vet inte riktigt hur bra det här inlägget kommer bli, för har åkt på en riktig dunderförkylning (antagligen värre pga helgen), så är lite knäpp och trött i huvudet. Blir nog kalas ändå hoppas jag!:)

Helgen har i alla fall spenderats i Coromandel med Elli och Lilli och vi har haft sån himla tur med vädret så det är ju nästan löjligt. Eller nästan, det är löjligt. Vi har VINTER här, men helgen var ungefär som en svensk sommardag, eller vårdag. Helt underbart, särskilt med tanke på hur mycket tid vi spenderat utomhus.

Vi åkte på fredag eftermiddag efter att jag gett mitt paket till min lilla gullunge som fyllde två nu i lördags. Vi begav oss mot de lite sämre (och läskigare) områdena för att hämta upp Lill och sen gav vi oss iväg! Eftersom vi kom fram när det redan var mörkt så tog vi bara en lugn kväll, med godis framför en film i ett samlingsrum på vårt väldigt mysiga hostel. Lördagen gick vi upp tidigt för att åka mot Whitiange hållet, blev några stopp här och där för att fota såklart och sedan kom vi fram till vårt första delmål: Rapaura Watergardens.
Detta var som en väldigt stor park som man fick betala för att gå runt och titta i. Dom hade lite allt möjligt, allt från söta små dammar, till regnskog-känslan, till vackra träd och blommor och självklart avslutades promenaden vid ett vattenfall. Vi ser alltid vattenfall känns det som, men alla är ju annorlunda, så blir aldrig riktigt tråkigt!
Här kommer ett par bilder från parken:

Dgas för ännu en uppdatering om helgen (är ju endast i helgerna som jag gör nåt kul, därför det bara blir nya inlägg då)!:)

Veckorna bara svichar förbi här.. I måndags var jag fortfarande bakis från Auckland, svintrött och allmänt hängig och trodde aldrig att jag skulle orka med veckan som varit, men innan man vet ordet av så är det fredagkväll igen vilket innebär LEDIG.

Denna helg bestod av en lite lugnare lördag, med fika, presenthandling och pre-drinkning innan vi drog oss in mot Hamilton för att försöka hitta till 21års-festen jag/vi var bjudna på. Som vanligt så kom vi lite vilse, men hittade tillslut till lokalen där dom höll till:) Efter att ha varit där någon timme eller så, så bestämde vi oss för att gå in mot stan istället och gå ut på en pub/dansställe.. Vi hittade ett trevligt ställe med väldigt billiga jägerbombs (sjukt goda), så hängde där största delen av kvällen, Sophie och Martina mötte även upp oss ute sen, vilket var trevligt!:) Kvällen slutade mycket tidigare än vad jag och Elli är vana vid när vi går ut, men antar att det blir  så när man helgen innan festat i en stor stad, då är inte de mindre lika roliga;)

Söndagen däremot åkte vi iväg på lite äventyr igen! Denna gång blev det mot Raglan.
Det var en helt underbar söndag och vi hann med att se så himla mycket under bara en dag! Först kikade vi på Whale Bay (som helt ärligt bara var en massa svarta stenar), sen fortsatte vi mot en strand vi kollat upp innan som vi tyckt har låtit väldigt intressant, den är nämligen svart! Vägen dit var inte den lättaste ska jag tala om för er, antagligen därför det knappt var några människor där förutom oss. Vägarna här borta är inte som man är van vid i Sverige, framför allt inte vägarna när man inte är i en stad, dom är så kringelikrokiga och man ser kanske ett par meter framför sig hela tiden för att allting runtikring vägen är typ.. "regnskogar", såg ut som det iallafall;) vissa vägar kan man knappt ens kalla vägar. Men vi kom dit. Utan att åka vilse. Utan att få en sten, eller ett träd eller en fluffig kossa på oss. Sa jag fluffig kossa? Ja precis, det har dom här och det må jag säga, att det var faktiskt rikitgt söta kossor det dära. Tyvärr syns det inte på fotona vi tog hur fluffiga dom var, så ni får helt enkelt bara föreställa er en fluffig kossa.


Stranden var så otroligt vacker när vi kom dit! helt svart, och vackra vågor och allt det där! Vi började ta lite foton såklart och efter ett tag så kommer det fram en man och hans hund på en fyrhjuling fram till oss. Detta visar sig vara en av de trevligaste människorna vi stött på sen vi kom hit, han erbjöd sig att köra oss runt hela stranden så vi fick se andra sidan med (eftersom den var ett par km lång), när vi väl kom till andra sidan så frågar han oss om vi någonsin kört en fyhjuling innan (tror det heter fyhjuling på svenska iallafall), när vi säger nej, så är det ju självklart att vi måste lära oss det! Så vi fick köra runt på hans fyrhjuling där på stranden, runt i vattnet, i de små strömmarna som leder ut mot stranden osv, det om något kändes verkligen som att köra riktig offroad, superkul var det!!

Efter några timmar där på stranden med vår guide så åkte vi vidare för att se Bridal Veil falls, som också var väldigt vackert! Och långt! tror själva vattenfallet var på typ 66 meter eller nåt... otrolig natur iallafall! Eller ja, det är det ju överallt härikring, man tappar andan hela tiden, blir helt hänförd!

Efter att ha åkt runt lite överallt så bestämde vi oss för att åka in mot stan för att käka lite, och senare mot kvällen så åkte vi till en fin utkikspunkt för att se när solen gick ner. Stackars Bobby fick stå ut med hela våran vikt på motorhuven, men han verkade lika glad för det när vi väl åkte hem sen!

För att sammanfatta, helgen har varit så himla rolig, igen! Kan inte annat än att säga att jag är kär, kär så långt in i själen och hjärtat man kan komma. Kär i landet, kiwifolket och deras "hakuna matata" feeling, kär i naturen, omgivningen, kär i känslan jag får när jag är ute på mina äventyr och får se allt det här vackra som naturen skapat alldeles själv.

Ber om ursäkt för att alla mina inlägg blir så långa, trots att jag sa i mitt första inlägg att dom inte skulle blir det... Well you don't have to read it if you don't want to!:)

 

Nu är det alltså måndag igen, men denna veckan kommer gå ännu fortare än förra, för denna veckan jobbar jag bara tre dar och sen är jag långledig, tjoho!

Här bjussar jag på ett par bilder från helgens äventyr:)

Ta hand om er!

 

Har äntligen tagit mig i kragen och startat mig en blogg. Tror jag. Hoppas jag. Vet inte riktigt vad jag gör om jag ska vara ärlig och inte blir det ju bättre av att allting bara fastnar hela tiden så jag inte ens kan trycka någonstans... Kanske inte är meningen att jag ska starta blogg?
Meeen, det bryr jag mig inte om, för här är den nu iallafall.

 

Det är alltså här jag ska försöka hålla er där hemma uppdaterade om vad som händer i mitt liv när jag är här nere (om jag nu lyckas klura ut hur man gör med allt).

Vet att jag borde skaffat blogg direkt när jag kom hit, men har faktiskt inte hunnit eller tänkt på det. Lite dåligt tänker ni kanske eftersom det faktiskt gått en månad nu sen jag kom hit. Eller imorgon är det är månad. För mig känns det jättekonstigt att det redan gått en hel månad.. Första veckan gick jättesakta, som en stackars liten sköldpadda som aldrig riktigt kunde komma i mål. Det var så mycket nytt, allting i princip är helt annorlunda mot vad jag är van vid där hemma. Omgivningen, människorna, körningen, maten och mycket mycket mer.


Vändningen kom när jag tillslut började lära känna lite folk, så jag hade någon att träffa på kvällarna efter jobbet eller om helgerna då jag är ledig.

 

Kan tyvärr inte riktigt uppdatera er så mycket om vad som hänt sen jag kom eftersom jag inte gjort några dunderspännande resor än (det kommer, lovar), så ger er bara en snabbrepris om vad som hunnits med under en månad, jag har:
* Lärt mig köra på fel sida av vägen
*Blivit betydligt bättre på engelska
*Träffat superhärliga människor
*Bowlat, gått på bio, haft filmkvällar
*Åkt till en liten by med två hus som en hund och ett får
*Upptäckt Cambridge
*Åkt/gått vilse. Ett par gånger
*Haft en svinrolig utgång

Ja det är väl det jag kommer ihåg nu, men som sagt, inte så spännande än!
Till helgen är det midsommar hemma i Sverige, en tradition jag självklart ska försöka fira så gott jag kan här också. Jag och Elli (en annan tysk au-pair) ska åka till Auckland över helgen för att bland annat se vattenfall och festa i sann Sverige-anda. Kommer bli galet roligt!

Guess this have to be enough för mitt första inlägg, ska försöka att uppdatera någorlunda ofta (dock inte såhär långa inlägg gissar jag på).

Hoppas ni alla har det bra där hemma, tänker på er varje dag!

Puss & kram