Pictures baby!
cheers
Samoa, ett undangömt paradis!
Äntligen tänker nog en del, eller ja, iallafall min mamma (och mormor gissar jag på).
Var ju ett par veckor nu sedan jag var där, känns som alldeles för länge. Vill tillbaka nu. Ville tillbaka så fort jag hoppade av planet i Auckland igen. Kalla, gråa Auckland. Vi börjar visserligen få det lite varmare nu, men om man jämför med Samoa så är det nästan som fortfarande vinter här..
Vi landade på söndagkvällen I Samoa, så var mörkt när vi kom, men trots det så blev vi redan förälskade. Vi blev välkomnade på flygplatsen med några söta små gubbar som spelade och sjöng för oss, poliserna bar flipflop och kjol och alla gav en ett varmt leende! Var dessutom varmt. Riktigt varmt. Trots att det var så pass sent. Att sedan börja med att beställa rumsservice till vårt magiska rum med oceanview, gjorde ju allt ännu bättre!
UNDERBART tänkte vi. Underbart tänkte vi även dagen efter när solen strålade för fullt och värmde våra bleka, sommartörstande kroppar. Underbart tänkte vi när vi fick se allt i dagsljus. Så otroligt vackert, lyxigt, exotiskt och bara fantastiskt var det. Trodde nästan att vi dött och kommit till himlen... Underbart tänkte vi, att vi av alla människor fått chansen att få komma till ett rent paradis.
UNDERBART var det sista vi tänkte senare på kvällen när våra bleka sommartörstande kroppar förvandlades till grisfärg, för att sedan omvandlas till en härligt lysande kräftröd färg. Och smärta. Sådan oerhörd smärta. Trodde aldrig någonsin att det ens var möjligt att bränna sig så illa som vi faktiskt gjorde. Trodde inte det var möjligt att faktiskt vakna flera gånger på natten och nästan gråta för att ens HUD gör så ont.
Tyvärr kan jag inte skylla på nåt annat eller någon annan än mig. Jag var dum, korkad, blond, som bara tog på mig solkräm en gång på hela dagen och trodde det skulle räcka. Blev liksom paralyserad av den där underbara känslan att ligga på en helt fantastiskt strand precis bredvid vår resort (så praktiskt taget vår helt egna strand), se det där underbara havet, se alla underbara palmträd och kokosnötträd (eller vad det nu heter), känna solen, ÄNTLIGEN, efter ett års avsaknad av sommar.
Så ja, bortsett från kräftsmärtan som smög sig på under kvällen så var första dagen helt fantastisk!
Apia stad var inte riktigt som jag tänkt mig. Hade föreställt mig lite mer turistaktigt och definitivt en massa souvenirshoppar och liknande, men det märktes ganska snabbt att det inte var så mycket skillnad där som runt ikring vår resort (med andra ord inga souvenirshoppar, inga vykort att köpa osv)... Men vi hade det kul i alla fall, hittade någon marknad där det var någorlunda billigt (för att vara Samoa, allt där var rätt så dyrt tyvärr), där vi köpte lite "souvenirer" och jag köpte att par presenter till kidsen.. Denna marknad sålde tydligen lite allt möjligt upptäckte vi när vi senare fick förfrågan om vad vi själva kostade. Är nog första gången i mitt liv som någon vill KÖPA mig. Min inre feminist blev inte jätteglad, så vi smet ifrån deras stånd ganska snabbt och höll oss undan därifrån resten av dagen (vill ju inte gärna sälja min kompis för en kamel eller nåt, no way José).
I alla fall, efter en heldag på stan så var det dags att åka tillbaka till resorten igen, där vi tillbringade resten av eftermiddagen/kvällen med att hänga i skuggan vid poolen, eller i poolen (enda stället där våra kroppar inte gjorde ont haha).
Dag tre och fyra (tror jag) spenderade vi mest vid poolen eftersom vi fortfarande var kräftor och minsta lilla rörelse gjorde ont. Tror dock det var på en av dessa dagar som vi bestämde oss för att paddla lite kajak och paddelbåt också. Superkul!!! Första gången för mig med bägge sakerna och för att vara ärlig så var jag väl ingen höjdare på kajaken först. Gled inte ut så smidigt som jag hoppats haha... Men sen så! Fick även se massa söta små krabbor som kröp runt på stenarna i närheten. Var även oväder en utav kvällarna med åska och blixt så vi höll oss i närheten av resorten.
Efter det så åkte vi vidare till det stället som hade ett väldigt stort vulkanutbrott sisådär hundra år sedan. Vi fick alltså gå omkring på förhårdnad lava och se vad naturen har åstadkommit. Himla spännande! Det som jag tyckte var mest intressant är ju hur troende Samoafolket är, dom är väldigt, väldigt kristna, och det enda som står kvar på detta stora området där lavan har förstört allt, är en KYRKA. Jag menar, vad är oddsen för det? Allt annat är helt borta och kommer alltid vara det, men kyrkans väggar står helt intakta.
Inne i denna kyrkan så har även massa folk som varit där ristat in sitt namn och datum osv, så självklart så ville vi också lämna en liten bit av oss själva där.
Efter lavafältsbesöket så drog vi oss vidare mot det som jag och Elli såg fram emot mest, vi skulle få bada med sköldpaddor! Och då menar jag inte dom här små fjuttiga man kan se på ölands djurpark typ, utan nu menar jag dom här bamse sköldpaddorna som är fridlysta i många länder för att det inte finns så många kvar av dom. Vi fick även berättat för oss att Samoa är ett utav fåtal länder som man fortfarande kan få bada med sköldpaddorna, i andra länder som har dom så är det förbjudet. Så jag känner mig pretty awesome faktiskt. Ingen som jag känner har så vitt jag vet gjort detta. Kan även ha varit min enda chans i livet att få göra det, så för mig så var det rätt mäktigt.
På vägen tillbaka dock så lyckades vi få gratis skjuts av några supersnälla från vår resort, thank god tänkte vi eftersom vi precis köpt sisådär fem liter vatten haha.
När vi landade i Auckland sen så var det givetvis kallt och regnigt. Så mysigt att komma tillbaka till efter cirka trettio grader i skuggan eller nåt sånt..
"Do more of what makes you happy!"
Art decó, fängelsetur och bergbestigning
Det var allt för den här gången vänner, ska försöka uppdatera er om Samoa snart, så ni får sitta där hemma och vara lite avundssjuka hihi.
Take care
Black water rafting i Waitomo Caves!
Hur som helst var min poäng att jag verkligen älskar det här landet för att jag får uppleva så himla mycket jag aldrig kunnat drömma om. Till exempel, om någon för ca ett halvår sedan hade sagt att "Louise, en dag kommer du att glida runt I en underjordisk grotta, ca 60-100 meter under marken, hoppa från små vattenfall och leta din väg ut ur grottan endast genom att följa Glow Worms som du ser ovanför dig", då hade jag antagligen trott att denna personen hade en skruv lös. Men nu sitter jag här, med ett leende på läpparna och kan säga att jag faktiskt gjort allt det där.
I söndags åkte jag, Sophie, Martina och Elli till Waitomo Caves för att göra något som kallas för Black Labyrinth. Vi fick åla oss in i de redan blöta våtdräkterna, dra på oss vattenkängorna, en hjälm på huvudet och sedan allas vår favorit - gummiringen. Utan denna gummiring så hade vi aldrig ens fått "gå" in i grottan, livsnödvändigt att ha den där inne!!
Efter att vår guide har gått igenom alla (också livsnödvändiga) regler och instruktioner så fick vi öva på att hoppa baklänges med ringen ner i vattnet, eftersom det var så vi skulle göra vid vattenfallen sen.
Tyvärr så kan jag inte skryta alltför mycket om vattenfallen eftersom dom var väldigt små, men i alla fall, hur många har fått hoppa baklänges ner för ett vattenfall? I en grotta? Inte supermånga skulle jag gissa på!;)
Hela turen runt inuti grottan var väl på ungefär tre timmar och när vi sedan kom ut levande så firade vi alla genom att äta varm soppa och bagel som vi bjöds på:)
Detta var en så himla häftig upplevelse! När man väl var där nere så var det lite småläskigt stundvis, men det glömde man snabbt bort när man fick se så mycket vackra och häftiga saker!
Här får ni lite bilder från vårt äventyr!:)
Hela gänget som gjorde detta med oss
Gummiringen på sin rätta plats!;)
Cheers!
Evakuering, halv hjärtattack och en näst intill stendöd bil mitt ute i ingenstans
Bäst att ta det från början. Det var äntligen fredag och denna helgen hade vi bestämt oss för att åka (hela vägen) till New Plymouth. För en gångs skull så var det jag som skulle köra:) Antagligen det längsta jag kört sen jag tog körkort.. Tror det blev runt 700 km eller något, men det var kul att få köra lite med eftersom det alltid är Elli som kör annars:) Som vanligt har vi alltid kul när vi är på roadtrip och det händer alltid något som vi inte riktigt räknat med. Självklart stannar vi ju lite överallt för att ta både fina bilder på naturen men även flummiga bilder på oss. Bilisterna som körde förbi oss när vi var vid stranden undrade nog var det var för några tokstollar som stod och dansade som en indian framför havet... Kul hade vi i alla fall! Detta var ett av våra första stopp, en väldigt vacker, svart strand, med lite klippor runt och annat intressant. Stannade ett tag och bara njöt av lukten, lugnet och naturen. I alla fall så fortsätte vi vår lilla roadtrip och någonstans på väg mot new Plymouth så upptäcker vi att hela vägen är full av kossor. Inte bara en eller två, utan en hel hjord med kanske tjugo kossor! Vi blev så fulla i skratt så vi var självklart tvungna att ta lite kort på detta trevliga möte på vägen. Dom traskade runt i sin egna lilla takt och där stod vi och väntade. När dom gick förbi bilen så kändes det som att dom tittade lite väl mycket på oss, kanske var det för att vi spelade julmusik (radion funkade inte), eller så var det för att dom tyckte att vi stod i vägen.. Hur som helst så kom vi i alla fall därifrån efter ett tag, och lite senare så upptäcker vi en skylt som ska leda mot ett vattenfall som lät häftigt. Vi bestämde oss för att köra ditåt och vägen dit visade sig vara en riktig mardröm. Har nog aldrig sett en sämre väg och då har vi ändå kört omkring lite överallt här på NZ. Det var kringelikrokar, hål, grusväg, berg med fallande stenar, vägar som är så smala att man inte kan mötas (vilket jag självklart fick hela tiden, mötande bilar). Vad som inte gjorde det bättre var att en bit ner för denna hemska väg så lyser varningslampan för dåligt med bensin upp. Vi tänkte att det borde vara okej eftersom det skulle vara max 30 km till vattenfallet, så vi körde vidare... Efter ca 50 km senare kom vi äntligen fram till parkeringen vid vattenfallet och det är STÄNGT. Idioterna har stängt av alla vägar som leder till vattenfallet för att det gick över privatland och tydligen hade dom någon lammvallning den här tiden på året. Kan ju säga att det slank ur ett par antal fula ord ur våra munnar, så om vi kämpat för att komma dit. Knappt någon bensin kvar i tanken och nu var det alltså dags att ta sig UPP för samma väg igen. Uppförsbacke, kass väg och ingen bensin. Kalas tänkte vi... Det enda positiva med att vi körde ner för den vägen var att vi i alla fall såg två fria papegojor, dom var jättesöta! Vet inte hur, men vi lyckades ta oss upp utan att bilen dog och började köra mot vägen till New Plymouth igen i förhoppning att snart stöta på en bensinmack. Tji fick vi. Nya Zeeland är tydligen inga stora fan av att ha bensinmackar lite överallt... Efter x antal kilometer (väldigt lång tid) så lyckas vi tillslut hitta en station och kunde fylla på bilen! Vi kom fram till New Plymouth, käkade lite och gick runt på stan.
På kvällen så gick vi längst stranden och såg en av de vackraste solnedgångar jag någonsin sett! Helt otroligt hur det kan se ut! Vi kikade runt på lite andra fina ställen i staden och gick tillbaka till vårt hostel. Vi hade tur som fick ett annat rum tillslut, för rummet vi skulle bo i såg ut som en svinstia tack vare några franska idioter som tydligen inte lärt sig att man inte lägger sin skit överallt... Slutade med att vi fick ett eget rum med eget badrum och allt, riktigt mysigt. När det väl var dags att sova efter lite tjejprat och vin på balkogen, så blev det inte riktigt som vi tänkt oss. Helt plötsligt så börjar det tjuta i taket och inte ett litet pip, nu pratar vi om blödande-öron-högt tjut. Yrvakna så fattar vi ingenting vad som händer och öppnar dörren för att se vad som pågår. Ägarna säger åt oss att gå tillbaka till våra rum, vilket vi gjorde. Strax efter så sätter det igång igen för att sedan tysta några minuter efter. Detta hände om och om igen, vilket gjorde det otroligt svårt att somna. Efter några timmar så börjar det tjuta igen, men denna gång ett annat tjut och sedan kommer det upp en röst i högtalarna som säger något i stil med "Evacuate immediately! Please go to the nearest exit. Evacuate immediately!" Man blir ju ganska nervös att kanske brinner på riktigt så var bara att rusa ut, utan skor och utan BH (hade jackan över, vill ju inte blotta mig totalt). Så där stod vi mitt på gatan, ca tjugo personer från vårt hostel klockan tre på natten och ser ut som små troll allihopa. Personerna som kom ut från krogen bredvid tyckte naturligtvis att detta var väldigt underhållande... Efter kanske en kvart-tjugo minuter senare får vi gå tillbaka igen men alarmet gick igång hela tiden i ett par sekunder innan någon hann stänga av det... Så blev väl kanske två timmars sömn eller så den natten...
Dagen efter var det dags att åka runt och kolla lite andra sevärdheter i närheten, vi var bland annat i en fin park som även hade ett litet gratis zoo, vi såg en vacker bro och sedan åkte vi till ett ställe där man kan se Mount Taranaki väldigt bra. Tog även en av promenaderna i närheten där man befinner sig väldigt högt upp över marken och kan se berget ännu bättre. Supermysigt! Vad som inte var lika mysigt var när vi trodde att vi skulle dö... Sitter i bilen och kollar på kartan om vart vi ska åka och helt plötsligt så kommer det någon och slår på framrutan med något svart, sen häller han någon konstig vätska över hela rutan och min första tanke var att han häller tändvätska på bilen och nu ska elda upp oss... halv hjärtattack där ska jag säga.. Visar sig sen att han TVÄTTAR vår ruta utan att vi ens bett honom och sedan förväntar sig att få betalt för det. Som att vi tänker betala någon som halv skrämt ihjäl oss? Dessutom hade vi inga cash på oss så kunde inte ge honom något ändå. Sur och muttrande försvinner han därifrån och ger oss en konstig blick.. Vi bestämde oss för att dra oss vidare någon annanstans, för att hitta lite bättre platser. När klockan slog sex och regnet kom så bestämde vi oss för att börja dra oss hem eftersom det ändå tar tre timmar minst. Självklart glömmer vi ju bort att Nya Zeeland inte är några fans av bensinmackar så hamnade vi i samma sits igen, denna gången ännu värre.. Bensinlampan lyser och vi tänker att det borde ju komma en bensinstation inom de närmsta 60 kilometrarna eller så, för då borde vi klara oss. Tji fick vi igen. Vi kör på och på och ingenstans dyker det upp en mack. Inte blir det bättre av att regnet bara smattrar ner och det är otroligt mörkt ute och Elli börjar berätta skräckhistorier om saker som hänt när tjejer blivit fast med bilen mitt ute i ingenstans... Efter kanske 60 kilometer får vi syn på en skylt för en bensinstationen, vi andas ut och tänker att halleluja vi är räddare. Men nej, den är självklart stängd... Ett halvt nervsammanbrott senare så fick jag fortsätta köra och ser hur pilen sjunker UNDER det lägsta strecket, jag känner hur gaspedalen inte riktigt vill funka och hur bilen sakta men säkert håller på och dör.. Jag kör och kör och kör och bara hoppas att bilen inte ska dö där, mitt ute i ingenstans, med alla potentiella seriemördare som kanske eller kanske inte existerar i skogarna. Efter kanske 80-90km senare så får vi tillslut tag på en bensinstation. Vi var så lyckliga så vi festade med att äta våra lollipopkakor på vägen hem.
När jag läser det här nu så låter det faktiskt väldigt tråkigt, tvivlar på att någon orkar läsa alltihopa.. Men faktum var att det faktiskt var en väldigt spännande resa trots allt och detta bevisar ju bara en gång för alla att vi faktiskt klarar allt, eller hur?;)
Tänkte jag slänger in ett par bilder med för att liva upp detta trista inlägg! :)
Black beach
Three sisters
Brooklands park & Zoo
Look at those Eyes...
Mt Taranaki
Bilder från Rotorua helgen!
Bild med en av deras "warrior" från showen:)
Maorifolkets badrum
Geysers
En annan geyser
Elli vid Champagne Pool
Tror denna var kallad Devils bath
Mudpool
Kulturella äventyr, Zorbing och svar på en föralltid olöst gåta!
Oj oj oj, har visst varit lite dålig på att uppdatera... Har helt glömt bort det! Så ja, nu är det dags för det!:)
Måste bara försöka komma ihåg vad som hänt sen sist... Förra helgen i alla fall, spenderade jag och Elli I härliga Rotorua!:)
Vi åkte dit på fredagskvällen och började med att försöka få tag på ett hostel som inte redan stängt.. Efter att ha irrat runt ett bra tag så fann vi det tillslut! Vi blev tilldelade varsin säng i ett åttabäddsrum, vilket första kvällen kändes lite awkward eftersom knappt någon i rummet pratade med oss, vi fick bara "who-the-hell-are-they?" blicken...
Eftersom vi två har väldigt svårt vid att bara sitta och göra ingenting, så bestämde vi oss för att gå och mysa på balkongen med lite vin, himla trevligt! Särskilt när man hör livemusiken från en av klubbarna i närheten.
Morgonen efter så kändes det som att det var ungefär tjugo jordbävningar i rummet när alla backpackers skulle upp för att checka ut och packa sina väskor och allt sånt där.. Blev alltså inte mycket sömn den natten...
Efter att ha gjort oss iordning så traskade vi iväg mot marknaden som ägde rum i någon park, tänkte köpa oss lite mummsig frukost. Väl där så kommer vi på att ingen av oss har kontanter på oss, så det var bara att traska tillbaka in mot stan och plocka ut pengar, och sedan tillbaka till marknaden igen. Eller ja, vi tog bilen tillbaka sen;)
Efter att ha myst på marknaden och fått lite mat i magen, så bestämde vi oss för att köra till dagens första utflykt, en Maorivillage som befinner sig på ett aktivt vulkanområde. Vilket betyder att det är kraters och varma källor under marken och under deras hus. Detta i sin tur leder till att deras hus närsom helst kan kollapsa. Vi såg flera byggnader, pooler och andra viktiga saker för dem som blivit förstörda av allt som sker under jorden, och som tillslut letar sig upp mot golven och kan förstöra vadsom helst... Jag och Elli valde att ta den guidade turen- vilket ingen annan gjorde. Det slutade med att vi fick lite specialbehandling eftersom det bara var vi. Fick höra massa om hur deras liv är, deras rutiner, vad de tror på och såvidare, riktigt intressant! De bland annat lagar maten under jorden så att sulphuren kokar det. Sulphur är det som kommer från alla kratrar och kokande pooler. Vi skulle även bjudas på en klassisk Maorishow, med dans och sång från deras traditioner. Självklart stötte vi på de manliga dansarna på vägen till showen och vår guide kände givetvis dem och skulle presentera oss för dem. Detta ledde till många olika miner, handvinkningar, blinkningar osv till oss under och efter showen.. Tur bara dom inte drog oss upp för att dansa med dom.. Det hade blivit... Pinsamt.. Hur som helst, så var hela denna Maori-upplevelsen riktigt cool!!
Efter att ha varit där ett par timmar drog vi oss vidare för att göra vår ZORB-tur. Zorb är som en stor gummiboll du kryper in i och sen ska du rulla runt i den nerför olika backar. Så himla kul!!!! Vet inte ens hur jag ska förklara hur det var, men om du någonsin befinner dig i NZ, gör en ZORB tur!:D
Efter ZORBEN så var vi lite blöta så åkte tillbaka till vårt hostel för att duscha och fräscha till oss innan vår planerade utgång. Sociala små fjärilar som vi är så lärde vi känna våra nya roomates samt en annan tjej på samma hostel, så slutade med att vi både förfestade, gick ut på krogen och efterfestade ihop. Supertrevligt!
Sedan var det dags för söndag... Försov oss lite så blev lite stressigt med tanke på att man var tvungen att checka ut vid tio.. Åt därför vår frukost i bilen på väg till Thermal Valley Park eller vad den hette (har så fruktansvärt dåligt minne, men det vet ni ju redan). Där kunde man i alla fall se allt ifrån sprutande gejsrar till olika kratrar till urhäftiga pooler och grottor. Allt kokar givetsvis. Såg även lite mudpools! Det låter kanske inte så tufft med kokande gyttja.. Men det är det.. Lovar... ;)
Ber om ursäkt för detta långa och antagligen väldigt långa inlägg, men jag är trött. Klockan är snart tolv och jag ska upp tidigt imorgon för att åka till New Playmouth, så behöver lite sömn!:) Bilder på dessa spännande saker jag gjort kommer komma upp så snart jag har tid, tålamod vänner!
Åhh förresten, höll ju på att glömma. Jag och Elli har svaret på den största gåta som någonsin funnits på denna jord. Den frågan som alla någon gång har ställt i sitt liv.
Finns tomten? Isåfall vart?
Svaret är JA. WE FOUND HIM! Hittade även hans renar.. På riktigt.. Så ja, svaret är att tomten finns och svaret på vart han finns är väl ganska självklart. Han finns här, i paradiset. Nya Zeeland.
Trädtåg, egengrävda poolar och vinterbad!
Vet inte riktigt hur bra det här inlägget kommer bli, för har åkt på en riktig dunderförkylning (antagligen värre pga helgen), så är lite knäpp och trött i huvudet. Blir nog kalas ändå hoppas jag!:)
Helgen har i alla fall spenderats i Coromandel med Elli och Lilli och vi har haft sån himla tur med vädret så det är ju nästan löjligt. Eller nästan, det är löjligt. Vi har VINTER här, men helgen var ungefär som en svensk sommardag, eller vårdag. Helt underbart, särskilt med tanke på hur mycket tid vi spenderat utomhus.
Vi åkte på fredag eftermiddag efter att jag gett mitt paket till min lilla gullunge som fyllde två nu i lördags. Vi begav oss mot de lite sämre (och läskigare) områdena för att hämta upp Lill och sen gav vi oss iväg! Eftersom vi kom fram när det redan var mörkt så tog vi bara en lugn kväll, med godis framför en film i ett samlingsrum på vårt väldigt mysiga hostel. Lördagen gick vi upp tidigt för att åka mot Whitiange hållet, blev några stopp här och där för att fota såklart och sedan kom vi fram till vårt första delmål: Rapaura Watergardens.
Detta var som en väldigt stor park som man fick betala för att gå runt och titta i. Dom hade lite allt möjligt, allt från söta små dammar, till regnskog-känslan, till vackra träd och blommor och självklart avslutades promenaden vid ett vattenfall. Vi ser alltid vattenfall känns det som, men alla är ju annorlunda, så blir aldrig riktigt tråkigt!
Här kommer ett par bilder från parken:
Resten av lördagen bestod av att se massa fina stränder och andra ställen, körning, middag i whitianga och sedan hade jag och Elli lite tjejmys på balkongen med vin och god glass. Efter ett "litet" tag upptäcker vi att klockan nästan är tolv på natten, knäppa som vi är så får vi ett infall att gå ner till stranden som låg väldigt nära vårt hostel. Vi drar med oss handduk och tänker att "äh, det kan väl inte vara så farligt där nere, eller mörkt, det kommer vara astufft". Tja, tuffa kände vi oss ett tag i alla fall men något bad blev det inte riktigt, mer springa i vattnet så det räckte upp en liten bit på benen. Tidvattnet höll nämligen på att komma, och det kom fort. Det var dessutom så mörkt där nere på stranden att man knappt kunde se sin egna hand när man höll upp den. Men roligt hade vi i alla fall, det är väl det som är det viktigaste;)
Trots vårt lilla midnattsäventyr bestämde vi oss för att gå upp tidigt på söndagen för att se solen gå upp. Riktigt mysigt!:)
På förmiddagen sen så körde vi till våra sista mål för helgen: Hot water beach och Cathedral Cove. Hot water beach är som det låter, en strand där det finns varmt vatten;) Det roliga var bara att man fick hitta sin egna punkt och gräva fram sin egna pool i sanden. Man var väldigt noga med att känna försiktigt på vattnet för på vissa ställen var det iskallt och vissa ställen kokade vattnet på. Får ju inte vara för varmt så man blir skållad;)
Cathedral Cove är också ett av naturens små underverk. Otroligt vackert! Bilder på dessa ställen får ni här:
På vägen till Cathedral Cove
Bilden ska inte heller vara sned, men ja, min blogg gillar inte mig idag. I alla fall, här gräver vi vår pool på hot water beach!
Nu i veckan fyller jag även gammal, så blir lite tårta och annat gott på onsdag och sen förhoppningsvis lite firande/party i helgen!:)
Puss och kram skumbanan
photobomb from Auckland:)
.
Auckland baby!
Tror inte ens det går att beskriva hur kul vi har haft det! Vi har visserligen alltid kul när vi gör nåt, men ännu bättre var det nu i Auckland.. För er som inte vet det så är Auckland en väldigt väldigt stor stad, har inte riktigt koll på hur stor, men skulle faktiskt tro att det är större där än i tex Stockholm:)
Vi hade pratat om det här ett tag och nu var det alltså dags. Tanken var att vi skulle försöka fira svensk midsommar, men var lite svårt att få tag på typiska midsommar saker, tex. jordgubbar... Det enda svenska vi gjorde var väl att jag lärde henne svenska snapsvisor haha..
Det började iallafall med att vi gick upp tidigt på lördagen för att försöka vara klara så vi kunde åka vid 8, men som vanligt var vi bägge lite sena så kom iväg senare än vad som tänkt (vilket kanske resulterade i varför vi var så himla sena sen till vårt hostel).. Tillslut kom vi iväg iallafall och hade hennes mobil framme med vägbeskrivning till vårt första stopp- Hanua Falls. Vi trodde inte det skulle vara några problem alls med att hitta, för vi hade ju både ca. 10 kartor och bilderna på mobilen som hon kopierat från internet med vägbeskrivingen, men tji fick vi... Det visade sig vara betydligt svårare, mest antar jag är för att NZ är så katastrofalt dåliga på att skylta vart man ska köra...
Vi trodde vi var vilse massvis med gånger och frågade runt på lite olika bensinstationer och liknande med supertrevliga människor, men visade sig att vi faktiskt aldirg var vilse, vi hade bara inte kört tillräckligt långt.. (samma story varje gång).. Efter mycket om och men och ex antal timmar senare, så tillslut kom vi fram till Hanua och därmed Hanua falls, och det var så värt resan dit! Nog för att jag fattat att jag verkligen är i Nya Zeeland innan med, men när vi kom dit, det var så otroligt vackert! Vi fick gå runt på lite olika stigar och leder och kom tillslut fram till lite olika utkikspunkter där vi kunde se vattenfallet, som var helt underbart! Stigarna vi gick på för att komma fram var minst lika vackra, det kändes som att vi gick runt i en regnskog. Det var lite breathtaking faktiskt..
Efter att kikat ett tag på vattenfallet och massa kort senare, så bestämde vi att bege oss mot auckland (eftersom vi redan var sena till vår incheckning på vårt hostel). Det visade sig att vara ännu svåare, motorvägen hade ju kanske 5 fält till olika destinationer, missar man sin avfart för att man är i fel fil (som vi gjorde), så är det kört. Eller ja typ.. Man kommer vilse iallafall.. Inte bättre blev det ju av att när vi står vid ett rödljus precis efter motorvägen,blir påkörda bakifrån av en tjej som inte riktigt hittade bromsen i rätt tid... Vi klarade oss dock bra (bilen med), har bara lite ont i nacken från att huvudet flög fram och tillbaka.. Så vi var kanske inte på världens bästa humör ett tag, vilse och påkörda, men vi tog i kragen och tillslut så hittar vi in i centrum. Vi får tag på en parkeringsplats, som vi trodde skulle vara svindyr som alla andra i city, men visade sig sen att vi bara behövde betala $10, så det lyckades vi bra med! Allting efter detta lilla missödet gick som på en räls, vi har haft sådan himla tur med allt! Eller ja, fönstret i vårt rum gick inte att stänga så det var svinkallt, men annars så!
Lördagen bestod av lite (läs mycket) shopping och kika runt i staden, för att sedan äta lite middag, köpa lite vin och sedan begav vi oss tillbaka till vårt rum där vi gjorde oss iordning inför kvällen. Efter att ha förfestat lite själva så gick vi över till Louise och Julias hostel och festade med dem. Efter ett tag blev det alltså dags för utgång, riktigt skillnad om man jämför med vart jag är van vid att gå ut (små städer haha), men det var så himla kul! Tror vi var på kanske 5 eller 6 ställen och vi behövde inte stå i kö på nåt ställe tror jag, vi fick ta VIP ingången(A), slapp även betala på alla ställen utom en. Gratis drinkar fick vi med;) Träffade massa underbara och härliga människor, hade till och med allsång mitt i gatan med vissa av dem!
Tror jag och Elli stannade till kanske halv fem eller nåt, så himla kul!! Vi har redan bestämt för att ta en helg i Auckland igen snart.
Efter att par timmar där blev vi upplockade för att åka till bron där vi skulle göra vår bridge climb. Det var också jättehäftigt! kände mig som en austronaut när jag gick runt i den där dräkten;) Man var lite slut i benen efter (höll på i ca 2 timmar), vi hade ju dessutom gått jättemycket hela dagen och dagen innan, men vi var lika glada fö det! Fick med oss lite roliga kort och ett certifikat från denna upplevelsen på bron! Verkligen värt att gå på om ni ska hit nångång!
Staden är så himla nationell av sig, så under dessa två dagar har vi varit i Bangkok, Kalifornien, Chinatown, och typ tre städer/länder till som jag inte minns nu.. ;)
Detta är nog vad jag minns just nu (och som jag vill dela med mig till er haha). Det låter kanske inte så roligt när jag skriver det här, men jag kan lova er att den här resan har varit så galen, knäpp, rolig, weird, spännande och alla andra såna där ord som bara gör en lycklig inombords! Best weekend in a long time!
Ett par bilder kommer komma upp senare ikväll i ett annat inlägg!:)
Take care
